'Strange Fruit'- Malmö Folkets park 2021
(swedish below)
Welcome to my part of this group exhibition in Folkets park in the summer of 2021.
My name is Sarah Nakiito and I have lived and worked in Malmö since 2004.
My artistic practise draws from both my own and others' experiences of forced migration, blackness, feminism, diaspora experience, queerness and colonial wounds.
My works here in the park reflect mine and other 'queer Malmö residents' experiences of our queerness, the city and other reflections on our lives. Although the slogan for the exhibition is "Everyone has the right to love whoever they want", many of us testify to the untruth in that statement and where many of us often live our lives in fear on several levels. Many of us live in fear of coming out to our families and the consequences of this, to constantly coming out to our workplaces and for every new job or context we find ourselves in throughout life. We live in fear of the possible limitations that our norm-breaking sexual orientation or gender identities entail. Part of the exhibition shows this and of stories of what it is like to be human. I want to share stories from several queer people with rounded lives, from creating their own families and contexts and from people who dare to take place in society in the same obvious way as the majority society, regardless of class, ethnic background, sexual orientation or gender identity. I want to criticize the debate that discusses our life conditions and gender identities of people from the norm society. I want to remind you that being queer is not always misery and fear. There is happiness, challenges, joy and sorrow. It's simply being a whole person.
Small box “Strange fruit”
The title comes from Billie Holiday's famous song with the same title that the black singer in the 1950's USA was arrested for on several occasions by the FBI every time she sang it in public. The US government and police banned Holiday from singing the song and the punishment was several times in addition to arrests, also imprisonment and revoked so-called cabaret card. The song is about the atrocities that the black population experienced in the southern states. It's about the lynchings and racism against people with black skin.
My interpretation gives the same reflections on similar atrocities that black people, people of colour and the LGBTQ community experience around the world with, among other things, public humiliation, the constant murders of transgender people, the continious shootings and other killings of black people in the US, the shooting at a gay club in Orlando, Florida in 2016, the "Kill the gays" bill in Uganda and more. We continue to be made invisible in many parts of the world. We continue to be erased in societies around the world. We are deprived of the most basic human rights.
Large box (white) “The right to live in dignity”
This installation consists of collected quotes and anecdotes from some of Malmö's queers where they have been asked to share any memory or experience directly connected to their queerness. Joyous or sad. Big or small. I have asked for one of the truths in their lives. I want to tell some of our stories.
Large box (black) “The questionnaire”
I generally focus my art on certain issues/questions. Often these are questions I ask myself and which I want to try to answer. But many times it can be current or historical questions that I want to interpret or criticize. In this part of the exhibition, I want to ask questions to visitors that they can choose to answer directly in the box with the crayons that are available. The visitor can choose to answer one or more questions. With this installation, I want to invite the visitor to create the piece with me.The goal is to create a collective piece where all participants own an equal share of the work and where the work in turn belongs to everyone.
(Swedish)
Välkommen till min del av denna grupputställning i Folkets park sommaren 2021.
Jag heter Sarah Nakiito och bor och verkar i Malmö sedan 2004.
Min konstnärliga verksamhet är tvärdisciplinär och utgår från både mina egna och andras erfarenheter av tvångsmigration, svarthet, feminism, diaspora erfarenhet, queerhet och koloniala sår.
Mina verk här i parken speglar mina och andra queera Malmöbors erfarenheter av vår queerhet, staden och övrig spegling över våra liv. Trots att slogan för utställningen är “Alla har rätt att älska den en vill” vittnar många av oss om osanningen i det uttalandet och där många av oss levt och fortsätter att leva våra liv i skräck på flera nivåer. Vi är många som lever i skräck om att komma ut för våra familjer och konsekvenserna av detta, att ständigt komma ut på våra arbetsplatser och för varje nytt arbete eller sammanhang vi befinner oss i genom livet. Vi lever i skräck om de eventuella begränsningar som våra normbrytande sexuella läggning eller könsidentiteter medför. En del av utställningen visar på detta. En del visar på berättelser om hur det är att vara människa. Jag vill dela berättelser från flera queera personer med runda liv, personer som skapar egna familjer och sammanhang och vågar tar plats i samhället på samma självklara sätt som majoritetssamhället, oavsett klass, etnisk bakgrund, sexuell läggning eller könsidentitet. Jag vill kritisera debatten som diskuterar våra livsvillkor och könsidentiteter av personer ur normsamhället. Jag vill påminna om att vara queer är inte alltid elände och skräck. Det är en tillvaro fylld av lycka, utmaningar, glädje och sorg. Det är helt enkelt att få vara en hel människa.
Lilla lådan “Strange fruit”
Titeln kommer från Billie Holidays berömda låt med samma titel som den svarta sångerskan under 50-talets USA arresterades för vid flera tillfällen av FBI varje gång hon sjöng den offentligt. USAs regering och polisväsende förbjöd Holiday att sjunga låten och straffet blev flera gånger förutom arresteringar, även fängelse och indraget sk kabarétkort. Låten handlar om de grymheter som den svarta befolkningen erfar i södra USA. Den handlar om lynchningarna och rasismen mot personer med svart hud.
Min tolkning ger samma reflektioner kring liknande grymheter som hbtq-personer erfar världen över med bl.a offentlig förnedring, de ständiga morden på transpersoner, skjutningen mot en gayklubb i Florida 2016, “Kill the gays”-lagen i Uganda med mera. Vi fortsätter att osynliggöras i många delar av världen. Vi fortsätter att raderas ur samhällen runtom i världen. Vi tas ifrån de mest basala mänskliga rättigheter.
Vit låda “Rätten att leva med värdighet”
Den här installationen består av samlade citat och anekdoter från stadens queers där de har blivit ombedda att berätta om något minne eller en erfarenhet direkt kopplad till deras queerhet. Glatt som sorgset. Stort som litet. Jag har bett om en av sanningarna i deras liv. Jag vill här berätta några av våra historier.
Svart låda “Frågeformuläret”
Jag arbetar generellt i mitt konstnärskap utifrån vissa frågeställningar. Ofta är det frågor jag ställer mig själv och som jag vill försöka besvara. Men många gånger kan det vara aktuella eller historiska frågor som jag vill tolka eller kritisera. I denna del av utställningen vill jag ställa frågor till besökarna som de kan välja att besvara direkt i lådan med de tavelkritorna som finns tillgängliga. Besökaren kan välja att besvara en eller flera frågor. Jag vill med denna installation bjuda in besökaren att skapa verket med mig. Målet är att skapa ett kollektivt verk där alla deltagare äger lika stor del av verket och där verket i sin tur tillhör alla.